2 Januari 2018. Om en vecka åker jag till London för min första audition. Min första audition till framtiden, kanske. Jag har aldrig trott så starkt på mig själv. Att ta något från en idé till en dröm till en plan till handling är fan ett underverk. Idén som började växa i mig när jag var tolv som sedan blev en dröm när jag var fjorton som sedan blev en plan när jag var femton som nu ska bli handling när jag är arton är overkligt. Hur kom jag hit? När jag lämnade in min första ansökning fick jag svar på om det går.  Allt går om man vill. Jag ser fram emot att träffa nya människor, vara i London, prata engelska, leka med Sativa och framförallt få skådespela. Jag är så stolt över mig själv att jag nästan spricker.

24 Januari 2018. Två av fem auditions gjorda. Varken RADA eller LAMDA ville se mer av mig för den utbildningen jag sökte och det är okej. Jag har tre skolor kvar. Och jag har växt några meter redan. 

6 Mars 2018. Har nu gjort audition till Guildhall och Drama Centre. Den förstnämnda var min värsta audition-upplevelse hittills och den sistnämnda min bästa. Jag har insett att jag avskyr teatermänniskor. Har aldrig träffat människor som är så självupptagna. På Guildhall fick jag inte visa någon av de fyra monologerna jag hade förberett, och han som höll i auditionen fick mig nästan att börja gråta. Det känns ändå okej nu. Det här kommer jag stöta på tusen gånger i framtiden i den här branschen. Jag lär mig. 

10 April 2018. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har gråtit idag. Jag gråter nästan aldrig, kanske någon gång varannan månad. Den här Londonresan har mest bestått av tårar och noll timmar sömn. Jag hade min sista audition igår och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan för den skolan. Central School of Speech and Drama, sista skolan och kanske min värsta audition. För att göra en lång historia kort så hade jag inte sovit på ca 3 dygn, inte ätit någon frukost den morgonen och kände mig inte alls förberedd. Jag var så slut så jag kände inte en enda känsla av nervositet, jag kände ingenting. Jag ville bara göra det jag skulle göra och sen gå till mitt hotellrum för att sova. Under en workshop som vi hade i grupper om ca 20 sökande så hade vi en uppvärmning där vi skulle springa runt i rummet. Jag snubblade, ramlade platt på golvet och svimmade. När jag vaknade stod alla runt mig och tittade på mig med stora ögon och jag kände att jag skulle börja gråta när som helst. Jag blödde näsblod och hade slagit i huvudet riktigt hårt. Återigen: jag avskyr teatermännsikor. Istället för att hjälpa mig stod alla dessa människor och stirrade på mig när jag torkade upp mitt blod från det hårda, kalla stengolvet. Jag ville spy, egentligen inte för att jag hade slagit mig utan för att situationen var så bisarr. Det som inte får hända på en audition hände mig. Efter att jag hade torkat upp blodet från golvet och druckit lite vatten så fortsatte vi med momentet och jag kände hela tiden att jag ville sjunka genom marken.

Jag har inte kommit in på någon skola. Jag har inte kommit vidare till någon av de utbildningarna jag sökte till. Jag har lagt energi, tid, och pengar på dessa auditions och inget har gått som jag har tänkt mig. Det är svårt att tänka positivt just nu. Jag tar studenten om mindre än två månader och då skulle ju jag flytta till London. Vad gör jag nu? Jag vet att livet aldrig blir som man har tänkt sig, och att jag kommer hitta en annan väg, men det var ju inte såhär det skulle bli. Vad tråkigt att man har valt att gå in i en av de värsta branscherna i hela världen. Men jag har lärt mig mer om hur det är nu. Hur hård man måste vara och hur mycket man måste tro på sig själv. Jag vet fortfarande att jag kan. Annars hade jag aldrig gjort allt det här helt själv. Jag tror fortfarande på mig själv mer än vad någon annan gör. Bianca Kronlöv sökte till Scenskolan 8 gånger, sedan kom hon in. Alicia Vikander sökte till scenskolan och kom inte in, men vann en Oscar istället. Om dem kan så kan jag. Det har aldrig handlat om att komma in på den bästa coolaste skolan egentligen, det handlar om att jag ska skådespela och berätta andras historier. Och jag vet att jag kommer göra det. Men det är svårt att inte tveka på sig själv när inget går som man har tänkt sig.

Nu åker jag hem till Stockholm om två timmar. Jag ska fokusera på att må bra, kanske börja gå hos en psykolog. Jag måste fokusera på att plugga inför studenten, sova, vara med mina vänner och jobba på pjäsen som jag och min teatergrupp sätter upp i vår. Sen vet jag inte vad som händer, och det kliar i mig. Men det får väl vara så nu. Jag har gjort allt och lite till och det är okej att ta en paus och att låta sig själv andas.

Tack för att ni läste! Jag är kanske tillbaka till bloggandet nu, men man vet aldrig. Vi hörs snart igen. Haj

Share:
Reading time: 5 min

Varje år brukar jag göra tillbakablickar på det gångna året, men förr har jag gjort det i min dagbok för mig själv. Tänkte att jag kunde göra det här nu, och vi börjar med resorna jag har gjort det här året.

London rond 1 

Den 31a mars 2017 drog jag, Maja och Linnea till London. Det känns så jävla konstigt att titta på bilderna från den här resan, vi var så små???? Och det var inte ens ett år sedan??? Men vi var 17!?!? Det känns som en evighet sedan. Vi alla har vuxit så himla mycket. Det var en fantastisk resa på så många sätt. Vi bokade resan ca fyra månader innan vi faktiskt åkte, så varje dag räknade vi ner och sa ”nu är det 104 dagar kvar” osv. Så töntigt för en resa till en stad som ligger två timmar bort haha. Det var också första gången för som vi åkte utomlands ensamma, alltså utan någon vuxen. Vi kunde liksom göra vad vi ville och det var så stort för oss då. Åh herregud kommer ihåg hur vuxen jag kände mig, speciellt när man kunde beställa ett glas vin i London utan att dem frågade efter leg. Trodde alltid dem tycker jag såg vuxen ut och att det var därför dem inte frågade, men insåg sedan att dem typ aldrig frågar efter leg där. Lilla Emily.

Hur som helst. Vi gick runt på Londons gator, hängde mycket i Shoreditch, drack dyrt kaffe, shoppade en del, åt supergod mat och bara hängde. Vi gick också ut en kväll i Convent Garden och träffade två väldigt speciella killar som ville sno Majas hatt. Kommer ni ihåg Maja och Linnea? Skrattar bara jag tänker på det. Det bästa på hela resan måste vara när Linnea värmde en fryspizza i ugnen och brandalarmet gick av hemma i vårt airbnb. Hahahah asså vi skrek och sprang runt och var livrädda att någon skulle komma och klaga. Så jävla kul. Det här var första gången jag var i London, och det fick mig att bli helt kär i staden. Jajajajaaaa emily alla vet att du tycker om London tyst nu.

London rond 2

Haha ursäkta men kan inte skriva om London än för nästa resa var också till: London.

Av de fyra resorna jag har gjort under 2017 så är det här min favorit, helt klart. Lite mer än en månad efter att jag, Maja och Linnea kommit hem från London så åkte jag dit igen, men den här gången åkte jag ensam. Jag saknade London sååå mycket efter den förstå gången, och av en slump hittade jag sjukt billiga biljetter dit, för 200kr. Så jag tänkte: nu åker jag bara. Bästa beslutet 2017. Liksom att jag brydde mig om skola och andra saker som samhället säger att jag ska göra, ibland måste man bara skita i det där och göra något som får en att må bra. Jag växte så sjukt mycket den här resan, trots att den bara var fyra dagar lång. Jag har alltid varit självständig men det här var en helt annan grej. Att liksom sitta helt ensam i en främmande stad på en restaurang och äta middag själv. Det gjorde jag, lilla 17åriga jag!

Jag gick upp tidigt varje morgon och tog tunnelbanan och gick sedan av där det kändes spännande. Planerade inte särskilt mycket. Jag satt på cafeér och läste, blev utfrågad på dejt av en barista (aldrig känt mig så cool som då), gick på museum, besökte min drömskola, gick på teater, åt riktigt god mat och lärde känna min storebror som bor i London. Så.himla.bra.resa. ÅK UTOMLANDS ENSAMMA OM NI HAR MÖJLIGHET. Hela staden blev annorlunda när jag gick där utan någon bredvid mig. Den kändes större på något sätt, men också som att jag ägde den. Svårt att förklara. Men jag rekommenderar det starkt!

Grekland med  syster Zoe

Den här sommaren jobbade jag nästan varje dag. När jag inte jobbade så planerade jag min syster Hannas bröllop, så i augusti var jag helt slut, och då åkte jag och min syster Zoe till Kreta. Vi var där i åtta dagar och det var helt underbart. Vi låg mest vid poolen som tillhörde hotellet vi bodde på, samt flörtade med poolkillen som jobbade på hotellet.

Vi hyrde cyklar, läste, åt god mat och solade mest hela dagarna. Det var en resa som var väldigt nödvändig för båda oss just då, vi behövde ta det lugnt och bara ta in solen.

Åkte även till Lanzarote i oktober men det var en väldigt personlig resa så håller den för mig själv. Jag han alltså med fyra resor 2017, har aldrig rest så mycket förut. Känns så sjukt när jag tänker tillbaka på min barndom då det var omöjligt för min familj att ens ta oss till en annan stad i Sverige, av ekonomiska skäl. Är så tacksam för att jag få se världen med vänner och familj och ensam. Nästa år ska jag till London fem gånger i vår (auditions) och sen flyttar jag till London efter studenten, så jag kommer verkligen inte ha råd att åka någon annanstans 2018. Det blir Stockholm och London, men det är jag helt okej med. Det är mer än okej faktiskt.

Vart har ni varit 2017? Berätta gärna! Nu ska jag lyssna på min lärare. Sitter nämligen på svenska-lektion och låtsas att jag antecknar. Vi hörs! Hej

Share:
Reading time: 5 min